7 okända nyttoinsekter i trädgården

Alltid Öppet köp i 30 dagar, skulle det inte bli helt rätt så kontakta oss bara så ordnar vi det!

Okända nyttoinsekter i trädgården

Biologisk bekämpning av skadedjur blir allt vanligare, även i trädgårdar. Nyttodjur som länge placerats ut i kommersiella odlingar har börjat komma i 'konsumentförpackningar' för trädgårdsbruk. Men det finns redan många naturligt förekommande nyttoinsekter i våra trädgårdar, och denna artikeln handlar om att just dessa fina insekter och vad du kan göra för att ta hand om dem.

De flesta skadedjuren har naturliga fiender och en trädgård i naturlig balans mellan nyttodjur och skadeinsekter drabbas sällan av större eller långvariga angrepp. Här är sju relativt okända nyttoinsekter som hjälper oss i trädgården.

Skinnbaggar

Skinnbaggarna liknar skalbaggar men är egentligen inte speciellt nära släkt. De är istället närmare släkt med bladlöss, bladloppor och stritar. Bland skinnbaggarna finns kändisar som bärfis, skräddare och vägglus. Skinnbaggarna kan vara både växtätare och rovdjur. Totalt finns nästan 600 olika skinnbaggar i Sverige, de flesta växtätare.

Skinnbaggarna har alla en trekantig plåt på ryggen bakom nacken. Framvingarna är delvis läderartade och vingarna ligger lite överlappande och tätt mot kroppen, till skillnad från skalbaggar som inte har överlappande vingar.

Skinnbaggen suger i sig näring med sin snabel, antingen från växt eller djur. Snabeln har två kanaler, en för matsmältningsvätska som den sprutar in i sitt byte/växt. Sedan suger den sin näring genom den andra kanalen.

Ibland kallas skinnbaggen för stinkfly eftersom några av dem utsöndrar illaluktande ämnen, mest känd är kanske bärfisen.

Rovskinnbaggarna är oftast bruna eller svarta, ibland med gul/vitt mönster. Vissa är enfärgat gröna.

Skinnbaggen hör till de viktigaste nyttodjuren i frukt- och bärodling, eftersom det finns många arter och ofta många individer. Skinnbaggarna övervintrar dessutom som vuxna och kan börja jaga skadedjur direkt på våren. Tillsammans med spindlarna är näbbskinnbaggarna de nyttodjur som dyker upp först på våren och stannar längst på hösten.

Även ägg och larver övervintrar. Skinnbaggen har inte ett puppstadie som många andra insekter utan larven ömsar hud ett antal gånger och blir för varje gång mer lik en vuxen individ. Den utgår från en vinglös larv och blir efter några ömsningar en fullt utvecklad skinnbagge.

Rovskinnbaggarna äter till exempel bladlöss, trips, kvalster, fjärilslarver och skalbaggslarver. Vissa skinnbaggar är specialiserade på fruktträdsspinnkvalstret och lägger ägg i deras äggkolonier. En vuxen hona kan äta 3 000 spinnkvalster under sin levnadstid.

Rovflugor

Det finns ungefär 40 olika arter av rovflugor i Sverige, de varierar i storlek mellan 8 och 30mm. De är ofta kraftiga flugor med lång kropp, borstiga ben, stora ögon och en karaktäristisk mustasch. De är också ofta rejält håriga. Vingarna hålls platt lagda uppepå varandra längs bakkroppen när flugan vilar.

Rovflugorna jagar i ljusa torra miljöer, ofta öppna gräsmarker eller gläntor i skogen. Bytet kan vara flugor, getingar, gräshoppor, stritar, spindlar, fjärilar eller skalbaggar. Några av rovflugorna kan till och med fånga sitt byte i luften och står du i en solig glänta kan det hända att du får se den fånga en flugor i luften.

Rovflugan anses vara ett nyttdjur eftersom de hjälper till att hålla nere antalet fjärilslarver, stritar eller virvlar i odlingslandsskapet. Om du har en vildvuxen trädgård så kan du hitta dem där också.

De äter genom att hålla fast och suga näringen ur sitt byte. Beroende på art så kan rovflugan boa i sandiga marker eller murkna stubbar. Även rovflugans larverna är framför allt rovdjur.

(foto: André Karwath)

Tvestjärt

Tvestjärtarna är lätta att känna igen på sin tång på rumpan.

I Sverige finns fyra arter tvestjärtar, den vanligaste heter just Vanlig tvestjärt. De livnär sig bland annat bladlöss, kvalster och bladloppor. En enda tvestjärt sägs kunna äta tusen bladlöss på en sommar, så det kan definitivt vara bra att ha ett gäng i trädgården.

Tvestjärten är aktiv i skymningen och under natten och söker sig till trånga, mörka utrymmen under dagen, till exempel i springor i jorden eller under löv, bark och stenar. De trivs i fuktiga miljöer.

Blir det ont om rovbyten så kan de också gnaga på växter, så det kan hända att du får besvär med växtangrepp om de blir alltför många. Då kan du flytta dem ut ur trädgården genom att samla upp dem.

Gör ett gömställe åt dem så att du kan samla ihop ett gäng och flytta dem dagtid till ett område utanför din trädgård eller till ett buskage där de inte skadar viktiga växter. Ett lämpligt gömställe kan vara en upp och nervänd blomkruka, en plastflaska med avskuren botten eller svarta plastpåsar med små hål i. Fyll gömstället med halm, tyg eller wellpapp som tvestjärtarna kan krypa in i. Fäst gömstället på en låg pinne och sätt den i trädgården. Under dagen kan du sedan flytta insekterna till någonstans där de inte skadar dina växter. 

Guldögonslända

Den här sländan känns igen på sina stora, guldskimrande ögon, de vackra genomskinliga vingarna och den ljusgröna kroppen. De är 15-20mm långa och har två par relativt stora genomskinliga vingar med ett fint nätmönster.

De kallas också för stinkslända eftersom de utsöndrar ett illaluktande sekret vid fara. Larverna kallas ibland för bladluslejon och är glupska rovdjur som lever på bland annat bladlöss, bladloppor och sköldlöss. De kan äta 200-500 bladlöss under larvstadiet.

Larven är knappt 10mm lång, ljusbrun. Vissa individer har ett band av mörka fläckar längs kroppen. Larven har kraftiga käkar som den håller fast sitt byte med medan de suger ut innehållet. De tomma lushudarna lägger larven sedan på sin rygg som kamouflage.

Stinksländan är ett viktigt nyttodjur i fruktodlingar och odlas för att sättas ut i kommersiell odling i växthus. De äter bland annat bladlöss, kvalster, små fjärilslarver och insektsägg. Vissa arter lever på nektar och pollen som vuxna.

Guldögonsländan (Chrysoperla carnea) lockas av ljus och på hösten kommer den ofta in i hus där de sätter sig i fönsterkarmen för att övervintra. Den övervintrar som vuxen men de allra flesta (upp till 90% säger Jordbruksverket) dör under vintern. På hösten ändrar den färg till rödbrun och tar tillbaka sin ljusgröna färg på våren.

Du kan bygga en holk för guldögonsländans övervintring, Jordbruksverket rekommenderar en holk i trä eller en oanvänd plastdunk, 30x30cm. Framsidan och botten ska ha smala springor med ca 3cm mellan springorna. Fyll holken med halm och placera den i ett träd eller på en stolpe, i lä men inte så att grenar eller annat skymmer inflygningen. Placera ut holken i slutet av augusti och ta in den i december. Lagra holken torrt och kyligt under vintern och placera ut den igen på våren, där du vill att sländorna ska hålla till.

Rovsteklar och Parasitsteklar

Det finns många olika familjer inom stekel-ordningen (Hymenoptera), här finns honungsbi, myror och getingar, nästan 8000 arter bara i Sverige. Som nyttoinsekter kan de vara både pollinerare, predatorer och parasiter.

Alla steklar, utom växtsteklarna, har den karaktäristiska midjan på bakkroppen och en stickande del, en gadd. Midjan gör stekelns bakdel mycket rörlig och smidig och den underlättar för stekeln att sätta gadden i sprattlande byten. Alla steklar har också en ganska okänd egenskap gemensam, ägg behöver inte befruktas för att kläckas. Obefruktade ägg blir hanar, befruktade ägg blir honor. 

Rovsteklarna är en så kallad överfamilj inom steklarna, slankt byggda, ofta med kal och helt svart kropp, eller med teckning i gult, rött eller vitt. Det finns 168 arter av rovsteklar i Sverige. Sandsteklarna är en annan överfamilj

Predatorerna, till exempel grävstekeln, lever på flugor, bladlöss, stritellarver, skinnbaggar och andra insekter. De bedövar bytet med sin gadd och tar det sedan till sitt bo som föda till sina larver.

Parasitsteklarna har stor variation, både i specialisering och storlek. De små kan vara en femtedels millimeter, de större hela 40mm. De kan specialisera sig på bladlöss, fjärilslarver, insektsägg eller annat.

Sandstekeln, för att nämna ett exempel på en parasitstekel, bedövar fjärilslarver genom att sticka sin gadd i den, och flyger eller släpar bytet till sitt bo. Där lägger stekelhonan ett ägg på bytet och begraver det. När larven kläcks lever den på den bedövade larven och kommer nästa sommar ut ur boet fullbildad.

En vuxen parasitstekel lever på pollen, nektar och honungsdagg. Under våren, när de övervintrande larverna kläcks till fullbildade steklar, behöver de tillgång till nektar och pollen. Tidigt blommande växter, till exempel sälg, pil och hassel gynnar steklarna. De lockas också av en trädgård med lång och varierad blomning.

Blomflugor

Till utseendet påminner blomflugorna om getingar, de har en liknande gul-svart-randig bakkropp. Men blomflugan har en helt annorlunda flykt än getingen, blomflugan kan stå stilla i luften långa stunder och sedan förflytta sig med tvära kast. Blomflugan har också ett enkelt par vingar, jämfört med getingens dubbla vingar.

Vuxna blomflugor är bra pollinerare och som med många andra insekter så är det larverna hos blomflugan som är effektiv mot skadedjur. Det finns mer än trehundra arter av blomflugor i Norden, hälften av dem har larver som livnär sig på bladlöss och spinnkvalster.

Blomflugan söker aktivt efter bladluskolonier när de ska lägga ägg. Under den korta tiden från larv till puppa kan en larv äta flera hundra bladlöss så tillgång på löss är viktig. Honan kan faktiskt anpassa tidpunkten för när hon lägger sina ägg så att hon undviker bladluskolonier som är på väg att tömmas, när lössen redan fått vingar och är redo att lämna kolonin.

Larverna är ca 10mm långa och kan vara nästan genomskinliga, medan andra är bruna, gröna eller vitgula. Svåra att upptäcka. Men de gör definitivt nytta i trädgården, forskning har visat att en larv kan äta mellan 150 och 500 bladlöss under sin korta tid mellan ägg och färdig fluga.

Blomflugorna är aktiva under hela växtsäsongen, från vår till höst. De övervintrar i alla utvecklingsstadier och gynnas av god tillgång på pollen under hela säsngen. God pollentillgång under hösten är en bra förutsättning för en stark blomfluge-population nästa år.

(Foto: ArtMechanic)

Flugbaggar

Flugbaggarna (Cantharidae) är en slags skalbaggar med långsträckt och lite platt kropp. De har trådlika antenner med 11 segment. Kroppen är mellan ett par till ca 15 mm.

De är rovdjur och förekommer allmänt på gräs och blommor i skog och på ängar. De är aktiva på dagen och man ser dem ofta på flockblommiga växter, tex hundkäx, där de jagar andra insekter. De äter gärna bladlöss. Du har dem säkert i din trädgård om du letar.

Larverna övervintrar i markförnan under snön och kommer fram i tö. Ibland kryper de upp i mängder på snön och de kallas ibland för snömaskar. De är svarta, lite tillplattade, och sammetshåriga. De vuxna baggarna har svarta eller grågula täckvingar och de flesta har en rödgul halssköld.

Larver och vuxna flugbaggar är rovdjur. De vuxna baggarna äter också pollen och nektar.
 

Vad tycker du?

(If you're a human, don't change the following field)
Your first name.
(If you're a human, don't change the following field)
Your first name.
(If you're a human, don't change the following field)
Your first name.

Hela denna text är upphovsrättsskyddad av Gecko Trädgårdsbutik. Citera oss gärna, men ange då källan med en länk till denna sida.