Solitärbin och byggmästaren Rosenbiet

Solitärbi Rosenbi Byggmästare

Vad är ett solitärbi?

Solitärbin är de där härliga doldisarna som finns runtom oss i trädgården. Eller - de är inte doldisar egentligen, ser du efter så har du nog många i din trädgård. Men många misstar dem för blomflugor, honungsbin, små humlor eller getingar.

Solitärbin bildar inte samhällen som honungsbin, utan lägger sina ägg i egna små bon. Många av dem inreder snillrika kammare och matreserver för sina larver. Hjälp solitärbina genom att bygga egna bihotell och placera ut dem i trädgården. Då får du också chansen att se de här byggena på nära håll!

Solitärbiets bo

Till skillnad från sina släktingar honungsbina så tar solitärbin inte hand om sina larver efter att de lagt sina ägg. Istället skapar de goda förutsättningar för larverna genom att förbereda bäddning och mat i den hålighet de valt för äggen. 

Många arter skapar sina larvgångar i gamla träd och ved. De gnager då inte själva utan nyttjar till exempel gamla skalbaggsgångar. I håligheten skapar honan celler som förses med pollen fuktad med nektar. Ett ägg läggs i cellen som sedan försluts. 

De flesta sorterna flyger tidigt på våren, april-juni, och samlar nektar och pollen för att förbereda för sina larver. Andra arter flyger senare under året, och några övervintrar som fullvuxna.  

Svenska solitärbin

Solitärbin kommer i många olika sorter, bara i Sverige finns knappt 250 arter. De har härliga namn som Citronbin, Ullbin, Sidenbin, Väggbin, Blomsovarbin, Murarbin, Tapetserarbin, Pälsbin och Träbin. Eftersom de inte har samhällen att skydda har de inte heller utvecklat giftgadd, och solitärbin är ytterst fredliga. 

Här kommer en härlig text av A. Labitte, publicerad i "Magasin för vetenskaperna och deras användning i det moderna livet", (Årgång VI, Hugo Gebers förlag, 1921. Utgivare: Edvin Thall).

Vi har valt ett utdrag ur artikeln "Insekterna som byggmästare", där det färgstarkt beskrivs hur Rosenbiet bygger sitt bo. Rosenbiet kallas även Rosentapetserarbi och tillhör släktet Tapetserarbin (Megachile) (också kallade Bladskärarbin). 

Ur Insekterna som byggmästare, av A. Labitte (1921)

Det finns knappast något intressantare än att vara med och se hur en insekt, t. ex. en geting, bygger sitt bo; med vilken intelligens, med vilken skicklighet den går till verket och med vilken energi den fullföljer sitt arbete. Allt vad den gör tyder på en medfödd känsla för arbete, ihärdighet, mod och låt oss gärna erkänna det, talang.

Insekten utvecklar under sitt liv en förvånansvärd intelligens och verksamhet; han borrar, skär och fogar ihop materialet; han är snickare, murare och vävare, och hans byggnadsverk är ofta mycket mera fulländat än ett fågelbo.

Se blott på Rosenbiet av släktet Megachile. Det är ett solitärbi, d. v. s. det lever icke i samfund. Honan är endast 10 till 12 millimeter, svart till färgen och beklädd med ett fint grått ludd, en smula gulbrunt på sidorna, medan undersidan av kroppen är rödbrun och prydd med små ljusa fläckar på sidorna. Det träffas i våra trädgårdar från maj till september. När honan skall bygga sitt bo väljer hon ut en mur eller en väl tilltrampad jordyta t. ex. på en gångstig eller allé. Där borrar hon en liten gång på tre eller fyra millimeters djup och delar upp den i flera rum medels förhängen av rosenblad, eller hallonblad.

Fler artiklar och quiz i nyhetsbrevet!

.

Om hon finner en färdig håla, t. ex. efter en daggmask, eller ett stycke vassrör, använder hon sig av detta, men som hon för sitt ändamål icke behöver mer än ett två centimeter långt hål, täpper hon till det överflödiga med blad eller bladbitar, som skjutas in i röret utan ordning blott soim fyllning. Insekten går dock tillväga efter en viss metod vid denna fyllning; den rullar nämligen ihop bladen till ett slags trattar, som skjutas in i varandra. Det är hennes första arbete sedan hon borrat eller hittat hålet.

Sedan kommer cellbyggningen; antalet celler växlar, men sällan är det mindre än fyra; ofta finner man sex eller åtta, stundom tio, tolv eller ännu flera.

För att nu ställa barnens vaggor i ordning begiver sig rosenbiet till rosenbuskar eller hallonbuskar och samlar material. Hon flyger direkt till den utvalda busken, väljer ut ett blad och undersöker det mycket noga, och om hon finner det lämpligt slår hon sig ned och börjar tillskära det.

Hon sätter huvudet mellan fötterna och angriper kanten på bladet med tänderna; så småningom kommer hon in till mittnerven. Hon återgår då till kanten och klipper alltjämt mellan fötterna, vilka tjäna som något slags mått, så att hon återkommer nära utgångspunkten. Hon klipper på detta sätt ut ett stycke blad som till formen är så fullkomligt regelbundet att man icke skulle kunna klippa det bättre med en sax.

Och nu kommer det egendomliga: hon klipper icke alla stycken lika, utan gör dem olika såväl till storlek som form. Somliga bitar äro fullkomligt runda men med olika diametrar, andra äro ovala. Av det förra slaget tillverkar biet ett tiotal, som skola användas för att sluta till rummet, där honungen förvaras. De andra, som äro större och till formen, ovala eller halvovala allt efter behovet, skola användas till väggarna. Megachile-modern kan sålunda variera snittet och skär icke ut ur bladet annat än vissa former, som hon tänkt ut i sin insekthjärna.

De stora ovala styckena, tre eller fyra till antalet, införas först i röret och kanta det; de övriga, som äro kortare, ligga längre in och inpassas i varandra så att de bilda ett utsprång, mot vilket de runda styckena som skola avsluta gången, kunna stödjas. Hela tapetseringen är så noggrannt och regelbundet utförd, att man skulle kunna tro att den skickliga arbeterskan går till väga efter matematiska lagar och gör allt fullkomligt exakt, ingenting på ett ungefär.

Innan mor Megachile stänger till mynningen på det lilla etuiet, beger hon sig ut att söka föda åt de små som skola födas där utan hennes bistånd. Hon flyger till ängarna och samlar sockerkakor, bestående av honung och frömjöl, och dessa placerar hon i vaggan, varpå hon lägger ett ägg. Först därefter sätter hon in de runda skivorna och lägger dem tillrätta mot utsprången samt upprepar samma handling åtta till tio gånger: skaffar sockerkaka, lägger ägg och sluter till cellen med en liten rund skiva för varje cell.

Hon stänger därefter mynningen med ett lock gjort av flera rundlar med något större diameter än de föregående, som blott voro avsedda till skiljeväggar mellan de olika cellerna.

Vad tycker du?

Bygg egen biholk trärör
Bambu/Trä, 50st
 99 kr 
Finns i lager
Bygg egen biholk papprör
Papp, 30st
 145 kr 
Finns i lager
Solitärbi holk hängande
Hängande rör
 195 kr 
Finns i lager

Hela denna text är upphovsrättsskyddad av Gecko Trädgårdsbutik. Citera oss gärna, men ange då källan med en länk till denna sida.

.